”GUTEN MORGEN”,
SA DEN FULA ANKUNGEN

Årets utlandsresa, den fjärde till Portugal, skänkte mänskligheten hopp.
Inför mänsklighetens ögon vecklade nämligen en ful ankunge ut sina tidigare krumma vingar, rätade på halsen,
tog ett par pilsner och…tamtaratam….förvandlade sig till en annan birdie!
Under klubbens snart 25-åriga historia har ankungen spelat oestetisk kvackgolf och naturligtvis aldrig vunnit något.
Men så plötsligt.
”Guten morgen”, hälsade den nykläckte svanen med ett lyckligt flin och spelade hem hela faderittan.
”Å fan, då finns det chans även för mig” tänkte mänskligheten.
Mer om detta på slutet, men först några notiser:

SLÅ EN SJUA
Det rådde pinkningsförbud på banan, skyltat och klart, vilket vållade såväl problem som missförstånd. Eftersom praktiskt taget samtliga manliga klubbmedlemmar utvecklat prostator stora som vattenmeloner och blåsan måste tömmas var tredje hål tvingades vi alla bli lagbrytare. ”Kolla så ingen snut är i närheten när jag slår en sjua”, sa Kenta Lundgren.
”Men vafan”, kved Lasse Öjerbäck förtvivlat, ”jag duffar ju alltid med sexan och åttan, jag kan bara slå en sjua”.
Idrottstokige Lasse var annars artig nog att spela ett hyllningsspel till ”Masse” Magnusson, som i Sverige är nästan bortglömd men som var skyttekung och spelade Europacupfinal och var hjälte i Benfica där han under några år i skiftet mellan 80- och 90-tal åt torkad skinka, drack portvin och kallades ”den vita råttan”. Hyllningen kostade visserligen både bollar och slag, men Lasse envisades med att slå råttor ”en masse” som han sa på flytande franska. Flytande franska är dessutom Lasses yrke, och eftersom hans arbetsgivare Taittinger sponsrar puttningstävlingen tänkte den artige Lasse honorera också tävlingens sago-like segrare genom att utse HC Andersen till vinnare. Nu hette segraren visserligen inte Andersen, inte heller hette han HC, men han hette CH och det fick duga. Folstad på köpet.
Lasse slutade 16:e
HC Folstad 30:e
Kenta 23:a

HOMAGE AU PORTUGAL
Det var ett ovanligt intensivt hedrande till annat än spelet under spelet det här året.
Klubbens gentleman, Claes, Arlert var som vanligt välkammad och hyllade på sitt eget vis Portugal. Landet var ju ett av de första som begrep sig på sjöfart, ”där är vi på samma nivå”, sa Alert som tack vare sjöfart har råd att byta bostäder som andra byter peggar. Portugiserna Vasco da Gama och Magellan upptäckte det ena och det andra, hävdade att det de upptäckt därmed också tillhörde Portugal, och på storhetstiden utgjorde Portugal därför halva klotet och resultatet av det är att den obegripliga diftongparad som kallas portugisiska fortfarande är världens femte mest talade språk, och att bara en liten del av dem som begriper rotvälskan bor i Portugal.
Men sen gick det som det gick. En rad kungar hette Alfons, katastrof såklart, Napoleon kom från norr och röjde, några diktatorer missbedömde läget som diktatorer brukar göra, Eusebio missade straff och Portugal förföll till Europas fattigdöme som tvingades bygga rondeller med EU-bidrag och locka pensionärer med noll skatt för att attrahera. Som en hyllning till detta pluttland kollapsade också den elegante och annars stadige Alert och sköt en netto-99:a andra dagen. Sen kom han på att det var en skitidé, skärpte sig under finalrundan och slutade 12:a.

INGEN ORO I DUORO
Den beläste Bosse Wigstrand ville som vanligt generöst bidra med minst ett visdomsord i minuten, och han ville som vanligt klämma in en lokal referens i sin livs-devis. ”Ingen oro i duoro”, sa han och förklarade att duoro betyder guld på portugisiska och att det är i duorodalen portugiserna gör sitt rosévin. ”Fel, fel, fel”, skrek besserwissern Steffo lyckligt över att få utbrista i ett föredrag om portvinets tillkomst. Bosse lyssnade i några sekunder, resten av sällskapet hade redan fallit i sömn, och Bosse förklarade att inte heller på svåra banor i Portugal behöver man känna oro. Man behöver förresten aldrig känna oro. ”Det är nämligen onödigt” förklarade klubbens Sokrates, det befarade eländiga utfallet kan ju utebli och då har man oroat sig i onödan, bättre att ta skiten när den kommer.
Bosse slog så 300 meter snett mot Spanien och fick ta skiten.
Men på nästa tee oroade han sig ingalunda för tänkbart eländigt utfall de närmsta åtta sekunderna, tog drivern igen och slog 300 meter rätt ut i Atlanten.
Rent filosofiskt är detta klokt resonerat, men i golf kostar det pliktslag efter pliktslag.
Bosse slutade 7:a
Steffo 4:a

100 KG BÄNK
Eftersom ena halvan av styrelsen (utan att göra något större väsen av det) just tagit 100 kilo i bänkpress fick träningsnarkomanen ICA-Helene Nilsson blodad tand och bjöd in till PT-pass varje morgon. Första morgonen dök två fetknoppar upp och drog i ett gummiband i en halvminut, tittade sen på de fria vikterna och satte sig att vila i nån benmaskin med skönt ryggstöd. Resten av veckan var hon ensam.
Helenes träning gav dock resultat, hon blev bästa ICA-handlare på en hedrande 28:e plats.
ICA-Lena slutade 34:a.

INKONTINENS
Den minnesgode Café-medlemmen citerar ofta de två inledande meningarna i reseberättelserna från Penina 2007. Också det Portugal. De lyder:
”Paniken syntes i ögonen på Thomas Thrane.
Han hade just slagit ut sin drive och nu kom gårdagens ”King Prawns i vitlöksmarinad” exploderandes uppför svalget.”
Den resan slutade som bekant i katastrof.
Ovanligt aggressiva bakterier i en skål med jordnötter fick Bosse att hulka av ett revben, Blixten tvingades plugga igen aktern med en pappersstrut, 30 av 36 deltagare låg däckade på rummens toaletter och lyckades aldrig ta sig till finalmiddagen.
Ryktet om gruppen med det klena immunförsvaret måste ha spridit sig i Portugal, någon hade därför lagt ett inkontinenskydd av plast i Thranes säng, varpå han under en intensiv dröm halkade av och blev öm i kroppen. Särskild oturligt eftersom Thrane i år bestämt sig för att toppa formen, toppningen innebar att han gått ner från en daglig dos om fem paket cigarretter till två, en hedervärd satsning.
Trots det slutade han på 18:e plats.

USEL START I
I ett ögonblick av ”jag-kan-själv” vägrade Steffo ta sedvanlig hjälp av sitt logistikgeni till hustru när det kom till bokning av flygbiljett. Jojo, gubbe lille, lycka till. Steffo lyckades på nätet köpa en businessbiljett men lyckades samtidigt seata sig på 28D. ”Jävla pulver”, tänkte den äkta hälften och tog hand om returbokningen.

USEL START II
I familjen Lundgren är det Lina som bokar biljetter. Det brukar gå smärtfritt, ”som på räls” som man säger alltmer sällan på Transportstyrelsen. Men den här gången råkade Lina boka hemresan från fel flygplats, nån ”Faro” eller liknande som låg i tjottafisi, varpå Kenta och Lina fick sova högst en kvart sista natten för att hinna gå upp och köra hyrbilen till just tjottafisi.

USEL START III
Men sämst start fick ändå Mats Pettersson. Lik alla som passerat spädbarnsåldern är Mats fontanell igenproppad. Vuxet folk går ju inte omkring och sprutar vatten från huvudet som valar gör, inte heller riskerar mössan att slinka ner i ett slukhål, vuxet folk har sina fontaneller igenmurade. Mats som snart är pensionsmässig är därmed numera ett unikum. Han böjde sig ner för att pricka polletthålet med en pollett för att få ut en hink rangebollar, men pollettjäveln fastnade, inga bollar kom, och Mats reste sig lite väl frustrerat och missade att den förbannade pollettapparaten hade tak. SMACK! Mats fontanell öppnade sig, hjärnsubstansen kanske inte vulkansprutade, men det rann blod och hjärnsubstansen fick sig ändå en sådan omgång att Mats gick de två första ronderna på över 100 netto och kom sist i tävlingen. Men som plåster på såret fick han plåster på såret.

LAGOM KNASIGA
Tennislegendaren Ove Bengtsson delade som alltid ut ”lagom-priset” till spelare som utmärkt sig genom att inte utmärka sig. Mediokra idrottsmän som varken kom först eller sist och som alltför sällan uppmärksammas. Hade denna grå massa inte existerat hade ju segraren kommit näst sist och den siste hade kommit tvåa och så vill vi inte ha det. ”Lagom-priset” bestod i år av en Lidl-påse fylld med allvädershandske i storlek medium, en flaska sangria, ett tvåpack billiga bollar och en slips med SAAB-logga. I år gick priserna till två lagom knasbollar. På herrsidan till Håkan Forsmark som samlar Zundapp, och på damsidan till Erkan som är ihop med Kjelle.

GIPS
Blixten Henriksson har en anmärkningsvärd utveckling som idrottsman. Till förra Portugal-resan hade han slarvat med förberedelserna och råkade därför komma näst sist. Den här gången hade han planenligt och på sin scooter dammat rakt in i en bil, spräckt fibula, som en del outbildade kallar underbenets laterala ben. Proximalt utgörs fibula av ett ledhuvud som heter Caput fibula, men man ska inte låta lura sig. Caput ör latin och betyder inte kaputt. En lagom spricka resulterar i stället i lagom tjockt gips, i Blixtens fall runt vänsterfoten, som ger önskvärd stadga i baksvingen. Mycket riktigt, planen funkade – Blixten avancerade i år och slutade på en hedrande 33:e plats.

YIPS
Tyvärr missuppfattade Björn Sundqvist Blixtens rekommendation om lagom gips för formtoppning. ”Aha, lagom yips, toppen”, snappade Björn lyckligt upp. Björn lider nämligen av svårartad yips och skakar i snitt bort 4-5 tvådecimetersputtar per varv. Så svårartade är problemen att han i match skänker allt inom tre meter för att som motprestation eventuellt få nån decimeterputt till skänks.
Men nu fanns ändå hopp: ”lagom yips” betyder ändå att förekomst av yips är bra, det är bara en fråga om dosering, Björn gjorde ett gott försök, men det sket sig på nåt dussin kortputtar och han slutade på en tiondeplats.

SHUTTLE BATTLE
Det var intressant att notera hur svensk politik haft inflytande på Praia De´l Rey. Inte enbart genom att det växer skattesmitare i rabatterna, utan att självaste hotellkomplexet också konsulterat miljöpartiets stjärnskott Daniel Helldén i logistikfrågor. Det har lett till dramatisk neddragning av utsläppen och optimal räddning av jordklotet. Hotellets hundratals gäster fick nämligen broderligt dela på en enda minibuss med åtta platser för transporterna till och från de olika banorna. Perfekt enligt Helldén! Alla i kön får tid för kontemplation och när det är ens tur sållas trängsel-agnarna från artighets-vetet, men resultatet blir också att man exempelvis kan se en Christer Östlund sitta i knät på en George Reispass, vilket känns som en seger också för den svenska feministiska utrikespolitiken.

HCP-MYGEL ÅT FEL H ÅLL
Vi var trettiosex spelare, vi spelade tre tävlingsvarv, vilket gör totalt 108 ronder.
* Icke en enda av de 108 ronderna spelades på handikappet.
* Över åttio procent av rundorna spelades minst tio slag sämre än handikappet.
* Cirka tjugo procent av ronderna spelades på 20 slag eller sämre än handikappet.
Det vore en överdrift att påstå att det är stor idrott vår klubb presterar, kanske är det inte ens idrott, men så har vi heller aldrig äskat aktivitetsbidrag.
Men Kjelle Carlsson gick ändå mot strömmen, han vaknad en kvart tidigare än normalt på finaldagen, gjorde ett par Jimenez-stretchar före start, kom på att visst fan, man ska pegga mot vänsterfoten när man drivar, och förbättrade sig 25 slag från rond två till rond tre. Från 103 netto till 78. Kjelle slutade på en hedrande 25:e plats.

NY HADDOCK
Lasse Weiss tappade dessvärre något av sin unikitet under resan.
Dels gick topplocket tämligen oavbrutet på Per Karlsson, som i besvikelse över underpresterandet (karln har fem i hcp, men var nära 100 slag på West Cliffs) stönade och slog klubbor i marken och överträffade Lasse Weiss många gånger om i kampen om Kapten Haddock-priset.
Dels är ju golfspelet plötsligt begåvat med en massa nya regler till höger och vänster, varpå ingen kan reglerna, alltså inte bara Weiss.
Till råga på allt nåddes han av informationen att Ove Bengtsson är snäppet äldre, så ålderman är han inte heller.
Lasse Weiss slutade 27:a, Ove Bengtsson 17:e, Per Karlsson 13:e

SEX ROOKIEBRICKOR
Årets resa erbjöd en variation av rookiebrickor, exempelvis kunde stamresenärerna välja mellan vin och GT. Utmärkt! Årets rookisar var dessutom ovanligt oblyga på banan. Här deras resultat:
Andreas Molin, 2:a.
Jan Olof Mark, 5:a
Björn Sundqvist 10:a
Christer Axengard, 15e.
Eva Forsmark, 31:a
Lacke Sundquist, 35:a

SVANEN
Den fula ankungen är ingen mindre än Janne Gutestam, som visserligen först blev burågel eftersom han numera bor på Gran Canaria, men som i årets tävling alltså blev en vacker svan.
Han ledde efter första dagen.
Han gjorde sitt bästa för att dränka denna överraskning i privata rookiebrickor, men spelade trots det bäst också andra dagen. Han ledde med fyra slag inför finalrundan och avslutade med ett snyggt par, professionell mössviftning och lika professionellt tacktal.
Idrottsvärlden har inte sett mer överraskande segrare sen den där australiern Steven Bradbury vann i short track i OS 2002 sen alla andra åkare drattat på arslet. Gutestam slog plötsligt inte bara långt, han var också oförskämd nog att slå rakt och dessutom sätta puttarna.
”Kan han kan jag”, tänkte samtliga övriga och anmälde sig omedelbart till kvalet i juni.
Gutes resultat: 75-76-78.
Hatten av!!

BETTING
Eftersom vi var i Portugal kan vi snacka öppet om finansiella transaktioner. Sådana förekommer nämligen. Exempelvis genom spel och dobbel. Som vanligt betalade man tio euro för en röstsedel, och på röstsedeln skrev man namn på den man tror skulle vinna, samt resultatet.
Hybris-Kenta bettade på sig själv, men slutade 23:a och hade 44 slag sämre än han trott.
Ännu sämre var Christer Östlund, som såg sig själv som segrare men slutade 29:a, med en historisk mittenrond på över 100 slag netto.
De flesta hade bettat på Andreas Molin, Lina och Steffo, de flesta hade såklart fel även om hela favorit-trion var bland de sex bästa med Lina på sjätteplats.
Bara en hade röstat på Janne Gutestam, nämligen Janne Gutestam. Som därmed kammade hem en hel drös oskattade tusenlappar.
En fin svensk tradition i Portugal!
/Steffo

PS By the way, ” styrelsematchen ” vann Steffo, slutade 4:a och Bronspeng blev 9:a ( rätt bra ändå..)