Spanien 2009

SCHLAGET I SCHIRONA

Vi hade alla räknat bort.
Vi hade alla gett upp.
Det gick att läsa i allas våra ögon på det vis det går att ögonläsa när en perifer men ändå sorg ska hanteras. Röster dämpas, huvuden skakas, suckar suckas. Synd på en så trevlig kille, händer läggs varsamt på axlar, synd på en så bra golfare.

Vi hade räknat bort Pressväcket

Här har vi ej utan möda släpat honom till bana efter bana, till land efter land, till kontinent efter kontinent, allt för att han skulle få kyssa The Buckle.

Men icke!
Här har vi lotsat honom till ledarboll efter ledarboll.
Men icke!
Vi har haft folk i akut stroketillstånd som spelat bättre finalrundor, folk utan vare sig hjärnceller eller tolvfingertarm, folk med högre promillehalt än handikapp, alla har de gått segrande ur duellerna, medan Pressvecket alltid snubblat på målsnöret.

I fem ledarbollar har han fått se sig besegrad av halta och lytta och skrynkliga.
Riktigt illa var det på Valderrama för några år sen.
Pressvecket som just hade skaffat nya linser, och fick för sig att han hade tappat den ena redan efter några hål. Övriga i bollen såg att linsen bara hade glidit upp en bit under ögonlocket, men eftersom de så intensivt uppskattade varje gång det enögde Pressvecket valde att slå full spoon vid 80-metersinspelen, så valde de att inte informerade om linspositionen förrän vid signeringen av scorekorten. Stackarn var då nämligen på väg att signera banguiden och därmed riskera någon sorts straff.
Alltid samma visa.
Alltid, alltid, alltid.
Pressväck, putsväck.

I Girona fick han gå i ännu en ledarboll, den här gången ledde han med sex, åtta, nio slag över de övriga i bollen, och med elva slag över det största hotet; trefaldige vinnaren och elitgolfaren Steffo som ledde efter första dagen, men som spelade andra dagen med eldriven vagn, skämdes så över det, spelade med svansen mellan benen, och det vet alla som spelat med svansen mellan benen, det blir gärna 85 netto.
Man kunde tro att det var lugnt.
Men icke!
Pressvecket öppnade finalrundan med trippel, dubbel, dubbel, och djungeltrumman ljöd; nu bryter fanskapet ihop igen.
Den elake Steffo fick vittring, sköt två över par första nio och hade då ätit upp nio av de elva slagen.
Efter de tre inledande katastrofhålen tog Pressvecket en liten tur ut i skogen. Han ville vara ensam. Fundera på vad som är vänster och höger, vad som är sko, vad som är mössa, han upprepade mantra, lät en stråle fradga rinna ur ena gipan, han dunkade huvudet mot en trädstam, han gick in i dvala. Väl ute meddelade han medspelare Hernelius att ”jag kommer nog inte att prata så mycket”.
Han hade fel.
Pressvecket blev nämligen Harpo i femton hål, helt stum. Han är visserligen inte känd för sitt babbel annars heller. Vid en tidigare Caféresa spelades en intern Arlandastadsuppgörelse under finaldagen (Löthman och Scharp gick med i bollen). Stämningen var spänd, spelet uselt, tystnad rådde, inte ett ord på fem hål. Men plötsligt, när den alltid slarvigt klädde krögaren och Electroluxchefen Anders Scharp skulle putta på trettonde greenen, ställde Per Karlsson den självklara frågan:
- Var ska ni fira jul?
Scharp puttade, missade med tre meter, gick långsamt fram under leverans av svaret:
- Vi blir nog som alltid kvar hemma i Hässelby.

Därefter ny femhålstystnad.

Nu varade tystnaden i femton hål.
Hernelius hade glatt sig att gå i sitt långa livs första ledarboll, karln fyllde 68 under resan, nu fick han lulla omkring själv i total tystnad.
Pressvecket insåg det trista, och ersatte den sårade Hernelius med en sommarrunda ihop med Kenta och Peter Lundgren.
Ingen tystnad då inte.
Faktiskt inte ens en paus.
Faktiskt knappt ens en inandning.

Så hur slutade då dramat? Höll Pressvecket undan den här gången, eller skulle den elake Redaktören passera? Well, först några spridda anteckningar:

MOROT
När Redaktören som vanligt vid frukostbordet försökte tyda sina anteckningar från dagen före, föll ögat på noteringen: ”morot”.
Vad kunde detta vara?
Morot?
Redaktören kunde inte påminna sig någon morot, hade det inte ätit spädgris med tryffelkräm, jo, det hade de bestämt. Morot? Kanske var det Ahlerts luftpastejer eller Kapten Haddocks dubbelfattade yxhugg som orsakade hål lämpade för odling av morot? Nä, knappast.
Popsnöret kom till hjälp.
”Det står inte morot, sa han, det står "mordhot", och då mindes Redaktören plötsligt hur en kamrat hotat slå ihjäl honom om han i reseberättelsen skriver hur han satt sin mobil på larm för att på lämpligast tidpunkter ringa hem och säga gulligull och pluttiplutt.
Något sådant skulle naturligtvis aldrig falla Redaktören in.
(Popsnäret slutade på 27:e plats)

PATRIKS HATT
Över huvud taget var det ett svårt år för Redaktören. Den ene efter den andre vädjade eller hotade eller mutade för att påverka den berättelse du just nu läser. Som Popsnöre Junior Patrik:
- Skriv nåt snällt nu, tjockis, sa han.
- Jaha, vadå?
- Skriv om min 80-netto-runda, inte om 107:an eller 92:an, skriv om 80-rundan så får du alla mina STIM-pengar i fem år framåt.
- Var det din bästa?
- Ja, skriv om 80-rundan och att jag har snygg hatt.
- Okej.
(Patrik slutade på 28:e plats)

NOT LAGOM
Ove Bengtssons ”lagompriset” tillföll i år Fiskhandlarn Molinder.
Priset är mycket missvisande.
Ingenting är lagom med Fiskhandlaren, inte med hans brorsa heller.
Exempelvis hade de olagom tur vid avfärden. Varfan är passet? Jaha, borta. Bussen hejdas, alla letar, utrymmen dammsugs, hisschakt nedmonteras. Varfan är fiskhandlarns och hans brorsas pass.
- Här är det, ropar Fiskhandlaren efter 20 minuter.
- Å här är mitt, ropade Nisse Brorsa.
De hade båda passen i innerfickan och undvek lynchning enbart eftersom Fiskhandlarn skänkt sin betting-vinst på nio laxar till klubbens fadderbarn.
(Erik slutade på 16:e plats)
(Nisse slutade på 11:e plats)

ROOKIE-BRICKOR
Vi är mycket nöjda med årets tre rookies, som inte bara flöt in i gruppen och höll sig på klädsamt avstånd från prislistan, utan också fattat galoppen med rookie-brickor. Carlos Primero och Cava.
(Friedman slutade på 23:e plats)
(Målarkludden slutade på 9:e plats)
(ICA-Lennart slutade på 25:e plats)

SÅNGFÖRBUD
Hornis har spelat handboll på hög eller hygglig nivå i 35 år, men aldrig skadat så mycket som en tånagel. Inte ens frisyren har rubbats under snart fyra årtionden i hetluften.
Men på vår resa förra året drabbades han, som ju alla minns, mycket oturligt av en svårartad körsångsskada. Mitt under ”Pärleporten” brakade han in i en vägg och pajade axeln med tre kvarts år hos sjukgymnast som följd.
- Låter jag bara bli att sjunga i år kan jag komma på pallen, sa Hornis i år.
Sannolikt smygnynnade han lite i duschen, nån pall blev det inte.
(Hornis slutade på 7:e plats)

YXHUGGET
Kapten Haddock köpte alltså en svindyr wedge i klubbhuset.
Som gjord för dubbelfattning, sa han nöjt och testklöv en klabbe.
Men det ska påpekas: Kapten Haddocks humör var i år på topp.

FRÄS
Eftersom klubben saknade såväl half way house som drickabil avsåg Håkan och Trigell att smuggla ut lite från frukostbuffén.
Håkan gick med sin macka öppet i handen.
- Stop, skrek källarmästaren, not allowed, not allowed!
Trigell stoppade under palavern sin macka i fickan.
- Stop, stop, is that a baguette you have in the pocket.
- No, I have just a little hemlängtan.
(Håkan slutade 2:a )
(Trigell slutade på 4:e plats)

TAAAAPAS
Urban Jönsson, med lång erfarenhet i resebranschen, talar inte bara flytande spanska, utan behärskar också ett par tre dialekter. Han sa visserligen bara ett ord, men också det går att leverera med finess.
- Varsågoda, ta nu lite taaaaaapas, sa han.
- Hahaha, idiot, det heter tappas, skrattade sällskapet rått.
- Inte för oss som taaaaalar katalaaaaan, sa Urbaaaan.
(Urban kom på 20:e plats)

BUCKLIG
Den slarvige Redaktören, som ju vann tävlingen 2008 och hade använt The Buckel som askkopp, hade av cigarrfimpandet orsakat en lutning på 0,7 grader på The Buckels fot.
Den, utom i färgsättning av golfbyxor och i bryggfrågor på Lidingö, så korrekte Perning, riktade då kritik, varpå Redaktören rådfrågade Billgren.
Målarkludden, som är van med olika material, tog helt enkelt tag i The Buckel, som vore det en höna han ämnade vrida nacken av.
- Nej, nej, nej, pep Redaktören ängsligt, tänk om den går av.
- Då signerar jag den, sa Målarkludden. Så kan vi sälja den som installation och köpa tolv tusen nya bucklor.

HÄLSNING VID FRUKOST
Tommy D till Tatti:
- Gomorron på dig din jävla kvartsindier.
Tatti:
- Halv, om jag får be.

SNARK
Niklas Blide är normalt sjusovare, gosar in rufshuvudet i lagom hård kudde, virar in sig i sidenlakan och drömmer gärna halverotiska drömmar till niotiden, ibland till elva.
Men inte när han delar rum med Tommy Doverdalen.
Tommy, som drabbats av lätt förkylning, snarkade så att även en Status Quo-konsert i jämförelse förefaller vara en pantomim.
Stackars Blide testade vissling, knuff, glas vatten, inget hjälpte, så vid fyrasnåret masade han sig ut till driving rangen, som märkligt nog var stängd, varpå Blide fick samla ihop en hink för hand och terapislå.
Kanske var det detta som fick Blide att göra sitt bästa reseresultat hittills.
(Blide kom på 22:a plats)
(Tommy D kom 31:a)

MINUS TIO
Man hade kunnat tro att också Kari Tatti delade rum med en högljutt och fladdrande epiglottis, men hans trötthet berodde på sen ankomst från Florida. Den östgötske indiern satt lugnt i frukostmatsalen och tvekade på om han skulle ta en tallrik fil eller om han skulle slå till på ännu en croissant.
Han petade en stund i fraset som låg kvar på tallriken och frågade så:
- När går första bollen ut?
- Går??? Den gick ut för tio minuter sen.
Tatti for upp som en raket, han var lottad i första boll, kom ifatt gänget på trean och straffades därför med fem extraslag på första och andra hålet.
- Det var en svår start, sa Tatti, minus tio. Men det var egentligen på trean det gick åt helvete.
Kari slutade näst sist och hade tävlingens högsta score; 131 slag brutto, vilket är exakt vad ledaren i Spanish Open hade i år på samma bana, dock efter två varv.
(Kari slutade 30:e)

SCHIRO
Uttalas det Girona eller Schirona?
Popsnöret:
- Säger du bankschiro?

FYR
I bilen mot Girona rådde tveksamhet över vägval och riktning.
- Kör mot fyren därborta, föreslog Kenta Lundgren.
Girona ligger sju mil från kusten, och fyren Kenta föreslog är en av de mest kända katolska medeltida fyrerna i Spanien.
(Kenta slutade på 26:e plats)

STAMPE
Man har inte alltid koll på sina ticks.
Hade man det vore ticks inte ticks.
Popsnöre Junior vet exempelvis inte att han begår olika Stampe-imitationer beroende på om han slagit ett bra eller ett dåligt slag.
Slår han ett dåligt slag gör han en Stampe på uppåttjack, stamp, stamp, stamp, turbostep med rak nacke och lätt uppåtviftning med klubban.
Slår han mot förmodan ett bra slag gör han märkligt nog en Stampe på nedåttjack, stamp, stamp, stamp, en Fred Astair i 80-årsåldern och böjd nacke.
Dock alltid Stampe.
(Patrik slutade 28:a)

SINOBER
Det diskuterades golfbyxor. Inte Pernings som gick utanför totton och var köpta i exakt samma butik som vägarbetarna köpte sina västar i, utan ett par röda.
Men det är skillnad på rött och rött.
- Det där är inte trudiluttrött, sa Popsnöret.
- Å inte Wachtmeisterrött, sa Barkman som kan sin Ian.
- Sant, det är nämligen kadmiumrött, lite åt sinober, sa Målarkludden.
(Barkman slutade 19:e)

Eagle
Den muskelsvage Bosse W inledde klent med fyra poäng första nio, varav tre på första hålet. Men sen blåste han upp sig, sköt en netto-70:a sista dagen och gjorde dessutom tävlingens enda eagle.
(Bosse slutade 6:a)

8
- Hur många t är det i okttuppel, frågade den ständigt språkintresserade Popsnöret?
(Nicke slutade på 27:e plats)

OCEANS 21
Resultatet i tävlingen korresponderar på diametralt motsatta vis för somliga av oss.
Någon kommer på samma plats som den har skonummer, någon kommer på samma plats som den är gammal, någon kommer på samma plats som den har promille i kroppen.
Svärmorsdrömmen Bronspeng kom 21:a.
Det är också exakt så många gånger han träningsspelade banorna på anläggningen innan han beslöt sig för att göra det till mål för resan.
Med detta är vi andra mycket nöjda, allt funkade, bra flygtider, bra boende, bra banor, bra mat, och bra placering för Bronspeng, 21:a, samma placering som tio mer än Oceans eleven.

PRESS NOT VÄCK
Så hur gick det då till slut.
Well, den elake Redaktören som för bara två år sen sågs spänstigt studsa fram på banorna med ett halvset bladklubbor i bärbag, kom nu klumpfotandes med en eldriven vagn och sjutton olika rescues nådde dessbättre inte ända fram.
Pressvecket lyckades i tystnaden få ordning på nerverna, gick sista nio ett under par, och äntligen, äntligen, äntligen.
Per Karlsson: 221 slag netto.
Stor seger för honom.
Stor seger också för idrotten!
Steffo

RESULTATLISTA

1
Per Karlsson 221

2
SteffoTörnquist 225

3
Håkan Söderberg 227

4
TonyTrigell 233

5
Jonas Kervenhed 233

6
Bo Wigstrand 235

7
JohanHornhammar 235

8
Göran Perning 238

9
Ernst Billgren 238

10
Jan Hernelius 238

Partners

@cafeoperagolf

@steffo56

@steffotornquist

Spanien 2009

Honärsmedlemmar

Café Opera Golf

Sidor

Följ oss

Nyhetsbrev

RESULTATLISTA
1	Per Karlsson	221
2	SteffoTörnquist	225
3	Håkan Söderberg	227
4	TonyTrigell	233
5	Jonas Kervenhed	233
6	Bo Wigstrand	235
7	JohanHornhammar	235
8	Göran Perning	238
9	Ernst Billgren	238
10	Jan Hernelius	238